HOT LOVE
Foto:Nan Goldin
Idag har jag suttit inne hela dagen förutom promenad med hunden. Känder en slags undergångs kännsla och jag vet att det är mesta dels bara lite oro över saker som förstärks av skräken att man ramlar dit igen. Har försökt att komma på andra tankar med att läsa, tv och bara ta en kopp te på balkongen. Har på senaste tiden försökt meditera oftare som jag måste komma in i det nu snart. Som det blir en tio dagars kurs i slutet på sommaren iväg i toltal tystnad. Efter berlin då, vi bestämmde oss att inte vara iväg i en månad utan bara två veckor och sen får man väll åka tillbaka. Försöker få tillbaka tyskan men det går väll lite halvt men kanske att jag kommer börja minnas tyskan när jag väll kommer dit. Kommer bli så gött att komma iväg till Berlin en helt annan kultur än här och så mycket historia. Finns så mycket jag vill hinna med men man får göra en strikt res plan (OFTA). Till helgen blir det iväg till Tjörn skall få ha huset för mig själv grilla lite med vänner och bara ta det jävligt lungt. Orkar inte med stan längre fast så är det väll alltid man tror det blir bättre av att komma iväg, fast en paus är ju aldrig fel.
Satt och funderade på val man gör här i livet. Det är många val man ställs framför och det är aldrig lätt. Men dom valen om vilken skola man skall söka eller om man orkar sköta skolan, sköta jobbet. Eller det valet om man skall ta tag i sitt liv. Dom valen man gör på väg mot livet, är det samhälets fel om man inte har ork att ta tag i sitt liv eller ork att fortsätta det. Dom människorna som känner sig svikna är det de att dom inte haft en chans eller är det så att dom gjort "fel" val? Jag har själv inte "haft" någoit liv på många år. Eller jag har rättare sagt haft fel liv i flera år. Har det då varit mitt fel att jag inte haft ork till utbildning och en normal vardag eller är det då samhälet som inte kunnat gett mig rätt hjälp? Eller har jag inte velat ha hjälp!? är det i så fall ett val jag gör att inte göra någonting när jag inte har ork? Jag har hella tiden kännt mig sviken av samhället, av systemet och då efter några år till slut kännt ett förakt mot systemet, Aldrig velat ingå i samhället. Men änndå har dom änndå försökt, men jag kan inte heller säga att dom gjort allt rätt. Dom gjorde många fel emot mig och det finns många (inne i systemet) som blir chokade över hur dom hanterat mig och många som blivit förbannade. Men någonstans skall väll jag ta ett ansvar för mitt liv. Men det var ju inte heller mitt egna val att inte vilja leva och att må så som jag gjorde. När måsten man ta ansvar för sina val, när tar chanserna i livet slut.? När tröttnar folk på att hjälpa?
Många dumma val har man gjort men om grunden till dom valen är någon annans fel (kanske samhälets) är det då ens egna val eller är man dömd till att misslykas?
Placebo- Special K
Coming up beyond belief
On this coronary thief
More than just a light motif
More chaotic, no relief
Ill describe the way I feel
Weeping wounds that never heal
Can the savior be for real?
Or are you just my seventh seal?
No hesitation, no delay
You come on just like special k
Just like I swallowed half my stash
I never ever wanna crash
No hesitation, no delay
You come on just like special k
Now youre back and dont demand
Im on sinking sand
Gravity, no escaping
Gravity
Gravity
No escaping
Not for free
I fall down
Hit the ground
Make a heavy sound
Every time
You seem to come around
Ill describe the way I feel
Youre my new achilles heel
Can the savior be for real?
Or are you just my seventh seal?
No hesitation
No delay
You come on just like special k
Just like I swallowed half my stash
I never ever want to crash
No hesitation
No delay
You come on just like special k
Now youre back and dont demand
Im on sinking sand
Gravity
No escaping gravity
Gravity
No escaping
Not for free
I fall down
Hit the ground
Make a heavy sound
Every time
You seem to come around
No escaping gravity
No escaping gravity
No escaping gravity
No escaping gravity
Gravity
Gravity
Gravity
Gravity
Kommentarer
Trackback