Var på en utställning med Sally Manns fotografier när jag spenderade min första månad uppe i sthlm förra året i februari tror jag det var. Jag reagerade då väldigt kraftigt på bilderna hon tagit på hennes barn. Tycker dom är intressanta på det sättet att så mycket kännslor väcks man vet inte vad man tycker om bilderna. Dom är nästan ångest framkallande på grund av att man kan inte veta hur man skall känna för bilderna allt blir så dubbelt. Man har ju alltid på nått sätt bestämt från barnsben om vad man skall tycka och känna om olika saker. Är det bilderna i sig själva som skappar reaktioner eller är det den sjuka välden vi lever i som skapar att nakna kroppar är porr!? Man reagerar extra mycket när det gäller barn! Men skall det inte då vara mer naturligt med en naken kropp!? Ett barn ser inget sexuellt i nakna kroppar det är sjuka folk runt om kring som gör det.!
Efter utställningen gick jag med en äkel känsla inom mig men jag kunde inte släppa bilderna. När jag kom tillbaka från sthlm gick jag och lånade en bok med hennes fotografier satt i timmar och kollade på bilderna. Det finns så mycket mer än nakna barn kroppar men varför är det just det man reagerar på?
Jag tycker bilderna är vackra det är jag fullt besstämd för eller? Vad gör dessa bildern med mig? jag kan inte sluta älska dom. Jag kan inte sluta älska den dubbla "ångest" kännslan dom ger mig. Den känslan av att känna någonting som man inte riktigt vet vad det är man känner.































Fotografier-Sally Mann



Imorgon blir det teater med familjen karin och viktor Brott och Straff har fått grymt omdöme, slutsålt överallt så det kommer bli kul "jobbade" på Backa teatern ett tag för några år sen ett fantastiskt gäng, det var när dom höll på att arbeta med pjäsen Hella Vägen Hem en fem timmars lång pjäs om "arbetarrörelsen" från 1901 till 2001 lärde mig alla låtar dom sjöng såg den varje dag i fyra månader. Kom ni ihåg vad som hände 2001 i Göteborg.? Den dagen var en stor händelse för mig, Hella den tiden vart en vändning i mitt liv, Politiken kom in i mitt liv och förändrade allt. Det året var bådde det värsta och det bästa i mitt liv.

PEACE/Maggan

Dagens allt: Nan Goldin



3 veckor sen senaste blogg inläget. har hänt massa först kan jag ta upp att jag har vunnit http://tumadre.blogg.se/
tävlingen då man kunde vinna en PowerMum. Min mor fick den för att få kraft att bli bättre mot sig själv att få orken tillbaka. Efter lagt hella hennes liv åt sidan för att ta hand om oss barn när vi varit sjuka i många år. Hon blev glad och fast det kanske är placebo (får man avgöra sj'älv) så har den hjälpt hon rensar nu vinden och vi har fått mycket kraft båda två. Hon har orkat sig ut på spelning och börjat göra saker med sina vänner igen. Sen så har hon också låttit sig själv vara trött och må dåligt. och det behövs mycket kraft och man måste låta sig själv må dåligty för att ta sig igenom det och sen må bra. Mina tre veckor har gått upp och ner sol ute nästan varje dag och jag har bara varit hemma två dagar och tagit det lungt. Möte med wendelsberg Mitt liv börjar helt enkelt få en början. Planer för dagen är en skön promenad det är lite svalare idag
 än var det varit inann men mig gör det inget tycker ändå inte om värme så mycket svalt skall det vara.
I söndags vart jag på Tjörn för lite Rehab har inte varit så bakis på länge och det var faktiskt skönt att få komma till landset och ta det lungt. Fast tror inte dom tyckte det va så kul att ha mig dör som jag bara satt i solstolen och drack kaffe hela dagen förutom närt jag sov. Men jag behövde det  mina mag problem har blivit lite värre har konstant ont och konstant illamånde, får otippade spy annfall. Men jag kan inte sluta leva för det jag måste bortse från värken kanske borde bara ta det lite lungnare nu. Lite mindre cigg kanske. Var också på 20th Festivalen (en alkoholfri festival för Mänskliga rättighetter) det vart en rolig tillställning och väldit skönt att kunna möta folk på ett annat sätt en med alkoholenm. Eftersom jag drukit nästan varje helg i fem -sex år så blir det svårare och svårare att tro på att man kan umgås med folk utan det. Det är någonting man måste ta tag i man är ju inte alkoholen men det blir väll så efter några år att det är på något sätt  blir ens identitet och man lever igenom alkoholen. Jag vill inte leva så jag vill möta människor på en annan nivå än "vad gjorde du i helgen!?" och det blir det enda man prattar om när man bådde träffas nykter eller alkohol påverkad. Jag vill veta vem jag är vem den andra personen är bakom alkoholen under kläderna längst in. Jag vill inte längre dömma efter kläder, efter vem den umgås med om den dricker eller ej om den har rätt utstrålning av kaxighet eller om den kanske är tillräkligt COOL. Jag vill höra om dom inersta tankarna om dom sjuka grejerna man gjort och om LIVET. Jag kan inte lära kä'nna mig själv när jag super som en idiot då lär jag bara känna den där coola bruden som skrattar åt allt tragiskt som är lite små dryg åt allt och alla. jag vill veta vem jag är och inte den jag så otroligt gärna vill vara den som inte är sårbar den som inte är en riktig människa. Jag vill kunna tänka PÅRIKTIGT att om inte du tycker om mig så kan du dra åt helvete. Jag vill inte längre behöva spela att jag "knullar som en man" (eller ja då är en slampa). Jag vill att folk skall se mig som den jag är och inte den alkoholen gjort mig till. Som tjej (kvinna) är det inte oki att knulla runt då är man en slampa. Och om man utstrålar hej du kan inte få mig (för att verka stark) så kan man inte heller få nån. Då verkar man som att man klarar sig själv. Jag säger inte nu att jag INTE klarar mig själv och jag säger inte heller att jag vill ha nån. Det enda jag säger är att jag önskar att jag kunde gå ifrån mitt skal och kunna visa vem jag är kunna öpnna min själ (och kanske tilloch med visa mig sårbar) utan att bli utnytjad på den nivån att nån vill såra mig, Jag vill kunna leva mitt liv utan att nån utnytjar att jag är den jag är och också kunna vara så stark i mig själv så stark att jag kan lära kännas mig själv. Det är först då jag kan gå vidare i livet.

Dagens Låt:
Most Likely Yo Go Your Way and I'll Go Mine-Bob Dylan

You say you love me
And youre thinkin of me,
But you know you could be wrong.
You say you told me
That you wanna hold me,
But you know youre not that strong.
I just cant do what I done before,
I just cant beg you any more.
Im gonna let you pass
And Ill go last.
Then time will tell just who fell
And whos been left behind,
When you go your way and I go mine.

You say you disturb me
And you dont deserve me,
But you know sometimes you lie.
You say youre shakin
And youre always achin,
But you know how hard you try.
Sometimes it gets so hard to care,
It cant be this way evrywhere.
And Im gonna let you pass,
Yes, and Ill go last.
Then time will tell just who fell
And whos been left behind,
When you go your way and I go mine.

The judge, he holds a grudge,
Hes gonna call on you.
But hes badly built
And he walks on stilts,
Watch out he dont fall on you.

You say youre sorry
For tellin stories
That you know I believe are true.
You say ya got some
Other kinda lover
And yes, I believe you do.
You say my kisses are not like his,
But this time Im not gonna tell you why that is.
Im just gonna let you pass,
Yes, and Ill go last.
Then time will tell who fell
And whos been left behind,
When you go your way and I go mine.


Dagens Person:
ViCkeDabb.
För han känner mig mer än vad jag själv gör.



Dagens Film:
YRROL.
För att jag hittade den för 10 kr på en loppis.